Svensk ordbok 2009, webbversion
stö
`
ra sig
verb
störde stört
,
pres.
stör
stör·de
●
bli irriterad
vard.
psykol.
hon störde sig på hans självsäkerhet
störa sig (på ngn/ngt)
sedan 1992
Subst.:
vbid1-891195
störande